26 oktober 2018

Hej!


Då försöker man det här igen. Jag förstår inte varför jag inte försöker mer än vad jag gör när det kommer till att skriva av mig här. Jag tycker det är kul att skriva, och det är ännu roligare att lätt kunna se tillbaka vad man hade för sig för x antal år sedan. Och på tal om det - just detta inlägg från 26 oktober 2018 nämner just det, att “gå tillbaka och se” vad man hade för sig. Så jag tänkte att det kan jag ju göra!

 

Jag har märkt att jag väldigt ofta nämner hur kul jag tycker det är att skriva av mig. Och med tanke på hur lite jag faktiskt skriver, tycker jag ens att det är kul? Det kanske är något jag håller fast vid från då jag var yngre, när jag ändå skrev ofta. 

I alla fall, tillbaka till den 26 oktober 2018: jag lever fortfarande inte ett lyxliv men kaffe har man råd att köpa.  Tyvärr lär man knappast hitta en kopp kaffe för 30kr dessa dagar. 

 Herregud, jag fixade naglarna häromdagen - babyrosa………. 
 
 
Jaha, verkar som om jag inte har ändrats så mycket - jag var ute och fotograferade igår. Jag använde en Canon, dock inte denna som nämndes. Jag brukar fotografera hela tiden förr, så igår tog jag tag i det och bestämde mig för att ge mig ut i de vilda och ta några bilder. 
 
 
 
 
 
 
dock blev bilderna väldigt blurriga när jag laddade upp dem här. :( 

Mt Clyde Loop

Våren har kommit till Nya Zeeland och jag börjar känna at jag "lever" igen! Dagarna är längre och varmare, och alla är på gott humör. Det ger mig så mycket extra energi - något som säkert många känner också! 
 
Jag är defintivt redo att ge mig ut i skogen igen och började idag med en lagom vandring. 2 timmars rundtur, ungefär 5km lång. De första 40 minuterna var rakt upp, så det var ganska jobbigt. Det märktes att jag har inte gått på en vandring på några månader! Till slut kom vi upp till toppen och de resterande av vandringsleden var längst bergryggen och sen gick det nedåt igen (väldigt brant nedåt också!). 
 
utsikt över Wairarapa, Nya Zeeland
 
Wairarapa, Nya Zeeland. Kullar så långt ögat når!
 
 vi behövde gå igenom jordbruksmark under vandringen
Taggar: Natur, Nya Zeeland, vandra, vandring;

"When there is no struggle, there is no strength"

Jag har suttit här ett tag och försökt komma på vad jag ska skriva. Det har varit så länge sedan jag skrev här, och så otroligt oregelbundet att det är svårt att "komma tillbaka" till det. Trots att jag verkligen vill! 
 
År 2023 var det tuffaste året jag har gått igenom. Mitt första hjärtekross, min första (och enda förhoppningsvis) upplevelse med seperation och advokater, skrapat mig igenom otorligt svåra finansiella tider och att vara själv för första gången. Jag trodde många gånger under slutet av förra året och i början av det här året att jag började må riktigt bra igen, att jag var mig själv.och framför allt glad. Nu när jag sitter här, i solen, en vinterdag i slutet av juni, så har jag insett att jag då fortfarande hade en del moln hängades över mig. Idag känns det som att jag faktiskt är glad igen. Jag känner att jag står fast bakom alla beslut som jag tog förra året.