En dag
Det är söndag kväll i Nya Zeeland och jag smuttar på ett glas vin. Det är ganska mörkt ute och det spöregnar, så det känns okej att unna sig ett glas vin. Helgen är över och jag har en ganska stark jobbångest. De senaste månaderna har jag känt mig väldigt uttråkad med mitt jobb, vilket är nog ganska vanligt när man har varit på ett jobb i mer än två år. Jag jobbar också på ett väldigt litet företag så det finns ingenstans jag kan ”gå” – min roll är den den är och jag kan inte få en befordran för det finns ingenting högre (om man räknar bort chefen). Så jag har börjat kolla runt på andra jobb som skulle betala lite mer och ge mig något att se fram emot igen, men jag har inte så bråttom. Där jag är nu behandlar mig väldigt väl, jag får bra betalt och jag har mycket frihet. Men det skadar inte att hålla ögonen öppna på andra grejer.
För övrigt har jag och Liam startat vår planering att flytta tillbaka till Sverige. Jag har mentalt bestämt mig på september 2022, så förhoppningsvis får vi det att fungera. Jag och Liam vill ju resa runt lite i Nya Zeeland, så vi måste göra det också. Vintern i Nya Zeeland (sommar i Sverige) blir nog bra att ta sig an sydön – inte mycket folk och chans med snö. Skulle vara perfekt!
Vad mer händer då? Tja, jag har skrivit upp Potato och mig på en hundkurs så vi går en gång i veckan. Jag tycker att det är jätteroligt. Jag älskar hundar, jag älskar allt som har med hundar att göra och jag vill vara en så bra hundägare som möjligt så att gå på hundkurs passar mig perfekt. Idag var dock en dålig ”Potato”-dag. Hon var extra tokig, extra jobbig och jag blev mest bara nedstämd. Jag vet att varje dag kan inte vara en bra hunddag om man säger så, men ibland önskar jag att det var lättare.