Stockholm, Sverige

Idag är vi tillbaka i Te Puke efter tre veckors uppehåll. Man känner sig lika välkommen som förra gången och att vara här känns så bekant. Vi skämtar och har oss med alla som om vi var gamla vänner, något som vi har kommit att bli. Jag känner mig ändå väldigt rastlös. Den senaste veckan när jag och Sofia utforskade saker har varit så bra. Vi har festat med andra backpackers, hoppat från ett plan, sett underbara landskap och bara varit. Nu ska vi vara i Te Puke ända till januari och just nu känns det jobbigt. Jag vill vidare, nu! Jag har inget tålamod till allt väntande. Jag vill checka av Hobbiton (som för övrigt bara hade platser kvar till början av januari, så vi får vänta ända tills dess), jag vill se sydön, hänga i Wellington och sen bara åka till nästa land för att sedan åka hem. Min hemlängtan är ständigt brutal. Jag vill komma igång med mitt liv. Det här resandet har gjort att det känns som om mitt liv bara är på paus och nu vill jag trycka på start-knappen.