Organiserat kaos

Nej men hallå. Måndag idag, en dag kvar innan avfärd. AAAAAAAAAAAAAAAHHH! Det ska bli så kul. Läskigt att resa själv den här långa resan, men det är så många som lyckats göra det, så då kan jag det också. Själva resan, alltå när man är på planet, bör vara den lätta delen. Tiden på flygplatsen är den som suger haha. Tur att jag bara har totalt 5 timmars tid på flygplatserna. :)
 
Idag har jag städat rummet. Jag packade färdig allt igår och nu är jag redo att bege mig. Den här väntan är olidlig!! Jag vill vara framme nu!! 
 
hade tusen kg kläder. när samlade jag på mig allt det här?!
 
två resväskor med mig
 
tomma galger..

Stress och sjuklighet

Ytterligare en dag har nu gått. Onsdag. Om en vecka bör jag snart landa i nya Zeeland. Jösses. Jag har två arbetspass kvar på OKQ8. Jobbar morgon både imorgon och på fredag, vilket är as najs. Jag föredrar morgonpass framför stängning det händer alldeles för mycket konstigheter händer på kvällen haha.

Jag ska försöka packa första väskan, dock mår jag ganska dåligt.. En feber håller på och knackar på men jag vill inte!!! Ingen sjukdom får komma nu!!

Sista veckan i Sverige för denna gång

 Jag vill börja det här inlägget med att klaga lite på P3 Dokumentär. VARFÖR har inget nytt avsnitt kommit ut sedan, låt mig kolla, 17 JULI!? Det är en månad sedan! Är det bara jag som tycker att semestertider är bästa tiden om någon att släppa poddar så mycket man bara kan? Alla ligger ju ändå och slöar på handduken och vill ha något att lyssna på. Skärpning P3 Dokumentär. Släpp ut mer poddavsnitt!!!! 
 
Okej bra, nu är det ute ur systemet på mig. :) Jag mår väldigt bra idag faktskt om man nu tar bort förkylningen som sakta men säkert kryper sig fram. Men jag kämpar på! Det är bara tre pass kvar på OKQ8 nu och sen har jag fyra dagar att beta av innan jag åker iväg till Nya Zeeland. Riktigt spännande är det och ännu mer skräckinjagande. Jag tänker ofta "men jösses vad är det jag ger mig in på!? Lämna allt det säkra här hemma i Sverige för ovissheten i Nya Zeeland?" Samtidigt är det det som är tilltalande - att jag sen kan säga "jag satsade, jag vågade och det ångrar jag inte". För det är ju det jag vill undvika, att vkna upp när jag är 40 år och ångra att jag inte satsade på det här. Jag vill ju vara med Liam och det är faktiskt allt som betyder något just nu. Resten får lösa sig på något sätt. Jag är så glad över att jag ÄNTLIGEN kommit till den här inställningen. Jag har sett mig själv som ganska stressad under hela mitt liv, att jag ofta har haft inställningen att det inte löser sig. Men nu är den borta, tack o lov! :) 
 
Det var ett tag sedan jag skrv något här men det känns ganska tråkigt att skriva om det enda jga gör är att jobba. Nu har jag jobbat åtta dagar i rad och det är faktiskt de enda jag har gjort. Jag har inte träffat en enda kompis på över en vecka! Lite ensam har man väl känt sig emellanåt, men jag är faktiskt lika skyldig till det hela. Av någon anledning har jag inte hört av mig till någon heller så :p
 
 
jag har hängt med den här lillen ganska mycket, love him