Work in progress

Usch nu kommer jag klaga lite, men min  kropp är så öm! Jag tror att någon form av förkylning är på väg. Liam har mått ganska dåligt så det var väl bara en tidsfråga innan det var dags för mig att få vad han nu har. Trots det har jag försökt att göra saker. Har försökt fixat i trädgården. Vårt grönsaksland är en katastrof så den här säsongen ska jag ta tag i det! Jag ska även plantera blommor lite här och där, vilket jag är väldigt exalterad över! Att våren har kommit till Wellington har gett mig ny energi. Hösten och vintern har varit väldigt svår för mig. Jag har varit deprimerad (vilket i och för sig är ganska normalt för de flesta när de lider av brist på D-Vitamin 😝), jag har inte haft någon motivation och jag har mest bara tyckt synd om mig själv. Det har varit dagar då jag har gråtit utan att riktigt veta varför, jag var arg på allt och alla och jag var övertygad om att det var världens fel att jag mådde dåligt, för självklart hade det ingenting med min attityd att göra. Jag insåg dock att det var faktiskt helt och hållet mitt fel i grund och botten. Jag hade fel attityd till allt. Det är ju jag som har tagit alla beslut i mitt liv så om jag inte är nöjd med de valen får jag helt enkelt ändra på saker och ting. Så jag börjar nu - ny inställning, ny attityd, ny livglädje. Jag ska testa på nya saker, jag ska våga ta steget framåt. 😊
 
 jag menar, titta på den här röran? work in progress...
depression livsglädje trädgård
0 kommentarer

Fredagar är värst

Hej! Idag är det fredag och det är kallt som satan. Braskaminen jobbar för fullt med att värma upp huset. Det finns defintivt för- och nackdelar med att ha en braskamin. En nackdel är att du måste jobba mer för att få igång den. Har vi ingen tändved måste man ställa sig och hugga ved. Det är något jag aldrig gjorde när jag bodde hemma i Stockholm. Pappa köpte en värmepump som alltid var igång och sen när det köptes en braskamin såg han till att det fanns tändved. Och med alla element osv, så var det helt enkelt aldrig kallt i huset. Det var alltid runt 20 grader hemma. Jösses, vilken lyx jag växte upp med! Ett hem som inte är kallt. Tack mamma och pappa för att ni höll oss varma! 💗
 
Varje fredag brukar jag ha en sådan ångest. Det är min lediga dag här hemma och jag har så svårt att hitta något att göra. Jag får ingen ro av att inte göra någonting heller eftersom jag VILL göra saker. Det är så ofta som jag har ingenting att göra, att jag nu inte är bekväm med att inte göra någonting (haha jag hoppas den meningen "makes sense"). Jag vet dock att det är något jag måste jobba på. Jag ska kunna vara okej med att inte göra något speciellt och jag ska vara okej med att vara själv en hel dag utan att vilja gråta. Jag måste jobba på att inte sätt press på mig själv av att ständigt göra någonting.
 
 
fredag tankar ångest
0 kommentarer

Goda nyheter!

I måndags när jag öppnade min mail så fanns det där ett brev från immigrationsverket. De meddelade mig glatt att de har godkänt min ansökan om ett "Residence Visum", vilket är en så otrolig skön känsla. Jag har varit väldigt stressad över hela grejen med ansökan och har haft många dåliga nätters sömn på grund av det. Jag har irriterat Liam med mitt tjat att de inte kommer godkänna ansökan, att vi måste ta vårt pick och pack och dra och känna oss "besegrade". Men nu hände det här istället - de godkände min ansökan! Jag var jätteglad i måndags, ringde Liam och berättade de goda nyheterna. Sen hörde jag av mig till alla jag känner som jag har ventilerat till om ansökan. Och inte en jävel verkade bry sig? Får ett "kul!", en tummen upp på Messenger eller inte ett svar alls. Och så var min vecka förstörd. Tycker fan att det är astråkigt att ingen verkar vara glad för min skull, för jag ville faktiskt att det här skulle gå igenom. Jag vill att när jag och Liam flyttar till Sverige (om vi flyttar) så ska det vara på våra villkor, att vi vill flytta just då. Inte för att Nya Zeeland utvisar mig. Så för mig var det en stor sak. Liam sa att människorna hemma i Sverige kanske regerade lite dåligt för att de vill att du ska komma hem. Ja, så är det nog, men jag struntar faktiskt i det. Det här är mina val och det minsta man kan göra som familj och vänner är att vara glad för någon annans skull. 
0 kommentarer