Fredagar är värst

Hej! Idag är det fredag och det är kallt som satan. Braskaminen jobbar för fullt med att värma upp huset. Det finns defintivt för- och nackdelar med att ha en braskamin. En nackdel är att du måste jobba mer för att få igång den. Har vi ingen tändved måste man ställa sig och hugga ved. Det är något jag aldrig gjorde när jag bodde hemma i Stockholm. Pappa köpte en värmepump som alltid var igång och sen när det köptes en braskamin såg han till att det fanns tändved. Och med alla element osv, så var det helt enkelt aldrig kallt i huset. Det var alltid runt 20 grader hemma. Jösses, vilken lyx jag växte upp med! Ett hem som inte är kallt. Tack mamma och pappa för att ni höll oss varma! 💗
 
Varje fredag brukar jag ha en sådan ångest. Det är min lediga dag här hemma och jag har så svårt att hitta något att göra. Jag får ingen ro av att inte göra någonting heller eftersom jag VILL göra saker. Det är så ofta som jag har ingenting att göra, att jag nu inte är bekväm med att inte göra någonting (haha jag hoppas den meningen "makes sense"). Jag vet dock att det är något jag måste jobba på. Jag ska kunna vara okej med att inte göra något speciellt och jag ska vara okej med att vara själv en hel dag utan att vilja gråta. Jag måste jobba på att inte sätt press på mig själv av att ständigt göra någonting.
 
 
fredag - tankar - ångest

Goda nyheter!

I måndags när jag öppnade min mail så fanns det där ett brev från immigrationsverket. De meddelade mig glatt att de har godkänt min ansökan om ett "Residence Visum", vilket är en så otrolig skön känsla. Jag har varit väldigt stressad över hela grejen med ansökan och har haft många dåliga nätters sömn på grund av det. Jag har irriterat Liam med mitt tjat att de inte kommer godkänna ansökan, att vi måste ta vårt pick och pack och dra och känna oss "besegrade". Men nu hände det här istället - de godkände min ansökan! Jag var jätteglad i måndags, ringde Liam och berättade de goda nyheterna. Sen hörde jag av mig till alla jag känner som jag har ventilerat till om ansökan. Och inte en jävel verkade bry sig? Får ett "kul!", en tummen upp på Messenger eller inte ett svar alls. Och så var min vecka förstörd. Tycker fan att det är astråkigt att ingen verkar vara glad för min skull, för jag ville faktiskt att det här skulle gå igenom. Jag vill att när jag och Liam flyttar till Sverige (om vi flyttar) så ska det vara på våra villkor, att vi vill flytta just då. Inte för att Nya Zeeland utvisar mig. Så för mig var det en stor sak. Liam sa att människorna hemma i Sverige kanske regerade lite dåligt för att de vill att du ska komma hem. Ja, så är det nog, men jag struntar faktiskt i det. Det här är mina val och det minsta man kan göra som familj och vänner är att vara glad för någon annans skull. 

Jag får stanna!

I lördags, den 15 april 2017, skulle mitt nuvarande visum utgå. Eftersom jag redan hade skickat in min ansökan så tidigt och jag visste att om mitt nuvarande visum skulle gå ut innan jag fick höra ett ja eller nej, skulle jag fortfarande få jobba under tiden. Mitt jobbvisum skulle automatiskt gå till ett "vänte-jobb-visum". Så i lördags var det min sista dag på visumet. Jag kom hem från jobbet och där låg ett kuvert. I kuvertet låg mitt pass, Liams pass och två papper. Där stod det; min visumansökan har blivit godkänd! Och jag fick ett år. Så den 7 april 2018 går nästa visum ut. Lättnanden är enorm!!!!! 
 
jag och Liam i Queenstown september 2016. ursäkta kvalitén på bilden, jag har inte photoshop längre... :(