Tar tag i saker

Det är tidig förmiddag här borta och vi har haft värdlens oväder i natt. Stormvindar så starka som 150km/h och tungt regn. Jag har vaknat flera gånger i natt för att vindarna har varit så starka. Emellanåt har det känt som om fönstrerna skulle gå sönder. Nu är det dock lugnt här borta i Wellington. Vinden har lugnat ner sig och det har slutat regna. Förhoppningsvis kan jag ta mig på en promenad idag. Min mage har varit så uppblåst sedan igår vid lunchtiden och det enda som gör att det känns bättre för mig är att gå på promenader. Så det är det jag ska göra idag. 
 
Jag ska även ta och ringa immigrationsverket. Mitt visum går ut om tre månader och jag måste ha skickat in min ansökan om ett nytt visum om max två månader. Jag har dock ingen aning vad det är de vill ha av oss den här gången. Är det samma visum vi ska ansöka om (Partnership Based Work Visa) eller finns det en annan variant vi ska ha? Oavsett vet jag att det kommer bli mycket jobb och väldigt stressigt. Kanske ska nämna att det är dyrt också? Det här visumet kostar $400, vilket är ungefär 2400kr. Jävligt mycket pengar för lite papper och rättigheter att jobba i ett viss land.. Suck. 
 
 
 
0 kommentarer

Jordbävning, tsunamivarning och evakuering

Vilken. Jävla. Natt! Jag ligger just nu i sängen och har precis tagit en två timmars tupplur. Den här natten har varit helt galen. Gårdagskvällen började med mys framför filmen Star Trek. Allt var frid och fröjd och jag somnar till strax innan midnatt. Strax efter midnatt väcker Liam mig. Allting skakar. Väggarna rör sig, sängen flyttar sig fram och tillbaka, jag kan höra hur dörrarna smäller utanför rummet. Vi är alltså just nu mitt i en jordbävning. Vi springer till ett hörn och står där tills allt slutar skakar. Jag har ju aldrig upplevt en jordbävning förut så jag var såklart rädd. Liam var en aning nervös också. Det var en stor en. Men vi hade tur, vi hade bara en vinflaska som flög i golvet. Sån tur. Vi har inte sätt fast skafferiet ordentligt i väggen heller så jag trodde att skafferiet var kört. Att det skulle flyga åt helvete och förstöra hela huset. Som sagt, tur så gjorde det inte det! 
 
Vi la oss i sängen igen och väntade på att ytterligare ett skalv skulle komma. Det kändes som om det bara var början. Det kom en hel del efterskalv, vissa var ganska stora medan vissa var små. Oavsett gick det inte att somna om igen. Jag var riktigt uppstressad och Liam detsamma. Sen kom varningar för tsunami. Vi kände oss säkra dock, vi bor 300 meter ovanför havsnivå och i en dal. Kommer en våg upp hit är nog hela världen körd. Så vi stannade hemma och väntade ut allt. Men varningarna för tsunami kom till vår lilla förort. Då var det bara att dra till högre höjder. Vi hoppade in i bilen och åkte till Wainuiomata Hill. En otrolig hög punkt där vi var säkra från tsunamin, men inte från jordbäningarna. Vi var rädda att stenbultar skulle komma flygandes på vår bil. Tur var, var att ingenting hände oss. Vi kunde åka hem vid 05 tiden på morgonen. Då försökte vi bara sova. Gick knappt. Vi var alla ganska uppe i varv. 
 
Jordbävningen som väckte oss var nere på sydön (nära Kaikoura) hade en magnitut på 7,5. 
 
 
Nya Zeeland Wellington jordbävning tsunami
0 kommentarer

WINNING!

En ny vecka igen. Jösses vad tiden går fort! Om ca 10 dagar är det exakt ett år sedan jag och Sofia landade på Auckland flygplats för första gången. Så för ett år sedan smygstartades våra nya liv. Vad galet! Allting är så annorlunda nu jämfört med ett år sedan. Jag undrar vart jag hade varit idag om jag inte hade träffat Liam. Hade jag pluggat? Hade jag fortfarande jobbat på OKQ8 eller hade jag kanske flyttat till ett annat land bara för att? Det är lite kul att tänka "undra om" ibland. :) 
 
Allt är bra med mig här i Wellington. Superbra faktiskt! I lördags fick jag och Liam den goda nyheten - vår ansökan om ett "Partnership Work Visa" har blivit godkänt! Vi blev så glada! Det här var exakt vad vi behövde höra! Vi fick sex månaders visum, vilket visserligen inte är jättelänge men det räcker gott och väl. Vi fick antagligen "bara" sex månader eftersom vårt förhållande är så pass nytt. Så nästa gång vi ansöker kanske vi får ett år? Oavsett är vi så glada! Nu kan jag verkligen kicka igång livet här. Jag ska sätta mig nu och söka fler jobb. Det är nu allt börjar! Åh jag blir så glad! Det finns ljus i tunneln! 
 
GRATTIS TILL OSS
0 kommentarer