ensam

Jag har lyckats ta mig till gallerian. Jag är ledig idag och Liam är på jobbet. Jag tänkte att jag kunde ta mig ett titt i affärer och kanske köpa en topp eller två. Tyvärr är jag så otroligt uttråkad att det inte ens var kul. Det är det som är jobbigast med nya Zeeland. Förutom Liam har jag bara två stycken att umgås med. Kompisar som är helt otroliga, men när de är upptagna och man klarar inte av att vara en till sekund i huset, då inser man hur ensam man är. Hur viktigt det är, i alla fall för mig, att ha någon form av socialt umgänge. Jag måste försöka hitta någon form av aktivitet. Något som kan bli "mitt". En typ av hobby. Jag kan ju inte spendera all min tid med hundarna, oavsett hur mycket jag älskar de små trollen. 🧡

0 kommentarer

Lite grått på det tack!

Sist jag gick till frisören var i augusti. Tänkte först att det är ungefär sex månder sedan, men vi är ju fan i slutet av maj! Det är närmare nio månader sedan jag klippte mig. Inte undra på att det verkligen var dags! Tio centimeter klippte vi av, gav lite volym och frisyr på det och så la vi i lite slingor. Körde på grått! Jag har alltid velat testa den gråa/silveriga stilen. Det blev ganska bra tycker jag! Nästa gång kommer jag nog be dem att lägga i den silveriga färgen i resten av mitt hår också! Ganska kul att ändra hårfär lite sådär. 😊 Tyvärr kommer inte hela mitt hår lyckas bli silver. Det är en del av mitt hår som är vitt! har inget pigment där alls. Och det visar sig att hårfärg sätter sig inte där heller! Både jag och min frisör blev ganska chockade! 
 
före. ursäkta att jag ser så bitter ut.
 
efter. lite gladare!
 
vita delen i håret som inte vill försvinna! 
1 kommentar

Goda nyheter!

I måndags när jag öppnade min mail så fanns det där ett brev från immigrationsverket. De meddelade mig glatt att de har godkänt min ansökan om ett "Residence Visum", vilket är en så otrolig skön känsla. Jag har varit väldigt stressad över hela grejen med ansökan och har haft många dåliga nätters sömn på grund av det. Jag har irriterat Liam med mitt tjat att de inte kommer godkänna ansökan, att vi måste ta vårt pick och pack och dra och känna oss "besegrade". Men nu hände det här istället - de godkände min ansökan! Jag var jätteglad i måndags, ringde Liam och berättade de goda nyheterna. Sen hörde jag av mig till alla jag känner som jag har ventilerat till om ansökan. Och inte en jävel verkade bry sig? Får ett "kul!", en tummen upp på Messenger eller inte ett svar alls. Och så var min vecka förstörd. Tycker fan att det är astråkigt att ingen verkar vara glad för min skull, för jag ville faktiskt att det här skulle gå igenom. Jag vill att när jag och Liam flyttar till Sverige (om vi flyttar) så ska det vara på våra villkor, att vi vill flytta just då. Inte för att Nya Zeeland utvisar mig. Så för mig var det en stor sak. Liam sa att människorna hemma i Sverige kanske regerade lite dåligt för att de vill att du ska komma hem. Ja, så är det nog, men jag struntar faktiskt i det. Det här är mina val och det minsta man kan göra som familj och vänner är att vara glad för någon annans skull. 
0 kommentarer